tisdag 23 november 2010

När jag vänder mig om

Så står jag där igen.
I den stunden då jag måste vända mig om och gå ensam.
Mitt bröst fylls av ett molande mörker.
Mitt hjärta vill inte skiljas från ditt min vän.
Så vänder jag mig om och går ensam.
Det värker och drar i mitt bröst, mina ögon fylls med tårar.
För varje mil som ligger emellan oss destu längre blir länken mellan våra hjärtan. Bara längre, aldrig svagare för inget avstånd i världen som kan skilja två hjärtan som är som ett.

1 kommentar:

Miss T:s Mom sa...

Å älskling, jag lider med dig <3 sänder dig många varma kramar!